Helen
Molin
Sverige
Tre stenar täckta av röda tovade stycken.
På
stedet blir man överväldigad av storslagenheten och känner
sig ödmjuk inför fjällen och naturen. Att arbeta mot den
bedövande och förförande vackra platsen är näst
intill omöjligt.
I mitt första möte med fjället smälte mitt arbete
samman med platsen och blev nästan osynligt.
Nu tredjegången som deltagare på fjällfestivalen har
platsen gett mig en trygghet och ett större mod. Trots höjdrädsla,
kamp och stort motstånd har platsen en enorm dragningskraft på
mig. Jag har platsen för evigt i mitt hjärta och vågar
påstå att en bit av min själ finns på stedet.
Jag valde att arbeta i ett material och en teknik jag aldrig hade arbetat
med tidigare. Dels för att spänningen i osäkerheten lockade
mig, men också för att materialet; ullen har en tradition i
bygden och passar ihop med naturen.
Arbetet med tovningen blev en stor utmaning och jag fick prova mig fram.
Resultatet blev ett ganska rått uttryck. Stenarnas karaktär
förtydligades och väcker assosiationer av urtidsdjur eller kött.
Min inre process kom att handla om att ta plats. Våga ta plats och
synas. På en plats där inget behöver tillföras för
den är fullkomlig.
Valet av de tre stenarnas placering blev en inmutning och markering av
ett rum. Min plats...
